Hej allihopa!

Jag tar en liten bloggning mitt i semestern, för att nå fram till er läsare. Det framgår inte tydligt nog (enligt mig) att vi för tillfället har bytt blogg-adress. Aldrig har någon av oss haft så mycket problem på en och samma blogg som på denna.
Vi såg många fördelar med att ha denna blogg, då vi alla kunde ha olika inloggningar, och därmed var det tydligt vem som skrev vilka inlägg. Dock var det flera av oss som inte kunde blogga, pga av att dom hade en ”för ny webläsare!” Att problemen inte åtgärdats  trots att Bloggsida.se har varit medvetna om det länge, är skamligt! Nåväl, vi väljer därför att byta till Bloggplatsen och vår nya adress är denna:

http://kamphundblogg.bloggplatsen.se/

Bokmärk, spara, lägg på minnet och – inte minst – SPRID!

Vi hoppas på att få ordning på den sidan snarast, men jag ber om tillåtelse att få njuta lite till av min korta semstester. Nästa vecka har jag inte mycket inbokat, och då kan jag kanske offra några timmar vid datorn, för att lägga in vår header, min presentation m.m.

Välkomna till vår nya blogg, och hoppas ni har överseende med bytet.

Mvh

Paula

Jag har varit och besökt en Hundfysioterapeut med DD. Inte för att jag misstänkte något fel på henne, utan för att kontrollera. Jag vill skriva om vårt möte med Anna, den diplomerade hundmassören och laserterapeuten.
Jag började med att rådfråga på ett forum om någon visste någon bra Hundfysioterapeut i mitt ”närområde”. Jag fick flera olika tips, men det ena gick att utesluta direkt då denna person hade uttalat sig negativt om ”kamphundar” flera gånger. Hon hade skrivit insändare till Brukshundstidningen och anser att en snäll ”kamphund” är ett undantag.

Ett annat tips jag fick var ett ställe i Trollhättan, och det lutade åt att jag skulle åka dit. Dock är det en lång bit, och jag bävade för att behöva återvända om nu DD behövde vidare behandling.
Då tipsade min vän Hanna-Karin om ett ställe i Kungsbacka. Hon hade varit där när hon gick en ”senior-kurs” med sin tant Dhiva. I denna kurs ingick massa tips om hur man kan träna en gammal hund, vad man kan lära den, lite massage-utbildning och så fick dom även prova på simning för hunden. Simningen fick dom göra på detta ställe.

Eftersom Dhiva är bullterrier och Hanna-Karin inte hade känt något fördomsfull från deras sida, så tänkte jag att jag kan ju i alla fall kolla upp det. Gissa om jag blev lättad när jag kommer in på deras hemsida och får se denna bild:

Då var det klart, jag ringde dom direkt och fick en tid lite mer än en vecka senare. När jag kommer dit så får jag veta att Anna (på bilden) har en Staffordshire Bullterrier-tik själv, och välkomnade alla raser. Till och med Ovtjarka, trots att hon har blivit avrådd från det.

(klicka på bilden för att komma till deras hemsida)

Hon började med att hälsa på DD, som inte fick nog av pussar, och sen kände hon varsamt igenom hennes kropp. Vi pratade lite om beteenden, rörelser m.m. och hon förklarade att pass-gången som DD lagt till med det sista är högst troligt psykisk. Hon kände inget som skulle tyda på att det var fysiskt. Bland det första hon frågade var om hon var röntgad, och vad resultatet var.

Hon kände att hon hade samlat på sig massa vätska, vilket vissa tikar gör under löp. Och att hon var dåligt musklad bak. Detta berodde högst troligt på att DD har för mycket av de kvinnliga hormonerna, och det är ju de manliga som hjälper till vid muskelbyggnad.

Vi fick några enkla, superbra tips om träning. Dom kommer passa DD utmärkt eftersom de inte kommer påverka hennes stress negativt. Känns jättebra!

Det var underbart att prata med en människa som delar åsikt ang. röntgen före hård träning m.m. Hon berättade om så många hundar hon mött på som utsatts för hård träning innan dom är röntgade, och därmed blivit förstörda i sina leder eftersom ägaren inte har anpassat träningen till de leder hunden har.

Man kan inte träna en oröntgad hund som om den vore frisk, man måste först kolla upp huruvida den är frisk eller inte!

Jag kan varmt rekommendera alla hundägare att kontakta en fysioterapeut! Varför inte gå på en årlig undersökning även av hundens muskler? Det kostar (självklart olika, men ca-pris) runt 500-lappen och det är värt det! TRO MIG! Om ni i god tid upptäcker en kommande skada så kan ni bespara hunden mycket lidande och er själva mycket arbete med rehabilitering.

Hädanefter kommer jag och DD återvända till Anna en gång om året  - minst – och genomgå en kontroll av hennes fysiska hälsa! Jag har även fått upp intresset för en massage-kurs och om det går som planerat kommer jag genomgå en sådan under hösten.

//Paula & DD

Nu kommer sommaren, värmen, solen och den lidelsefulla tiden för våra djur. Vissa hundar klarar värmen rätt bra, men de flesta påverkas mycket negativt denna årstid. Inte nog med att dom kan bli skadade av insekts- och ormbett, dom kan ju även skadas av solens strålar, av värmen och av algblomning i våra vatten.

Var försiktiga med era hundar på sommaren, se alltid till att ha med mycket vatten som hunden har tillgång till.

Om inte hunden vill dricka vatten så finns det lite olika sätt att lura i den det på, t.ex genom att ge dom vattenmelon eller gurka. På somrarna har mina hundar ibland fått hela vattenmeloner som dom får kämpa sig igenom skalet på, sedan äta upp det goda köttet i. Perfekt om man ska vara ute i många timmar, så håller sig hunden lagom aktiverad.

Tänk på att alla hundar är olika känsliga. Din hunds mage kanske inte gillar för mycket vattenmelon. Ge den alltså inte för mycket direkt, utan prova först och se hur magen klarar det. (samma gäller självklart med gurka).

Diza åt alltid hela vattenmelonen, med skal och allt.

Är ni ute på dagarna med hunden så kan det vara käckt att ha en kyl-handduk, -filt, eller -väst att ha till hunden. Det finns olika sådana att köpa, och dom kostar olika mycket . Något billigt som funkar bra annars är handdukar blötta i kallt vatten. Tänk dock på att detta blöter ner hunden, så om det blir kallt strax efteråt kan hunden frysa. Det är fördelen med de anpassade kylprodukterna, då dom inte gör hunden blöt, eller för kall.

Varm mark

Asfalten blir mycket varm på sommaren! Tänk på detta om ni är ute och går med hunden. Då hunden gör av med mycket värme genom sina tassar så är det viktigt att hålla dom svala. Försök låta hunden gå så mycket som möjligt på skuggad asfalt, eller i gräset/diket bredvid asfalten. Låt hunden doppa tassarna i vattenpölar eller nån sjö så ofta som möjligt. Tag med vatten ut och häll lite på tassarna emellanåt.

Hund i bil

Jag vet inte varför man måste älta detta varenda år, men uppenbarligen lär sig folk aldrig!! Hunden skall inte under några omständigheter lämnas i en bil på sommaren!!! Det blir varmt otroligt snabbt, och då hunden flämtar andas den in denna varma luft och får ingen möjlighet att kyla ner sig!

Hunden kan dö mycket snabbt, och kan råka ut för allvarliga hjärnskador ännu snabbare. Det hjälper inte att veva ner rutorna lite grann, eller att ge hunden vatten. Den behöver skugga och frisk, sval luft!

Om du ser en hund i en bil, kontrollera hur hunden ser ut att må! Är den apatisk? Har den panik? Sitter den intryckt i den enda skuggade delen av bilen?  - Ring polisen på 114 14 och meddela vad du ser, och krossa sedan rutan för att få ut hunden!
Ser den vaken och alert fortfarande? Försök då leta upp ägaren så snabbt som möjligt, om du inte får tag i ägaren inom kort så kontakta polisen och rådfråga dom.

Hund på stranden

Ska ni åka till stranden och bada? Det är ett perfekt ställe där det både finns möjlighet att ha träna hunden genom simning, men även mycket störningar för passivitetsträning. Glöm inte bort att ge hunden möjlighet att befinna sig i skuggan. Ta med ett parasoll eller liknande som hunden kan lägga sig under. Tänk på att även sanden är varm, precis som asfalten, så akta deras små tassar. Att gräva ett hål åt hunden kan vara mycket bra, då det är svalare sand under det översta lagret.

Är ni vid havet så ska ni vara mycket försiktiga eftersom salt är vätskedrivande och hunden ska inte dricka saltvatten! Se även till att skölja av hunden efter ev. bad i saltvatten.
Akta också för ev. algblomning (förekommer både i havet och sjöar), det är mycket farligt för hundar att bada i vatten med algblomning!!

Om ni ska åka till en allmän strand så skall ni kolla upp vilka regler som gäller på den stranden först; Får man ha hund med på stranden? Om inte, leta upp en annan badplats! På de flesta kommuners hemsida brukar det finnas info om vart det är tillåtet att bada med hundar.

Simma med din hund

Att simma med sin hund är en mycket trevlig aktivitet, för både dig, hunden och er relation. Det är bra träning för er båda och känslan av att befinna sig på samma nivå som hunden – under samma förutsättningar – är mycket givande!
Är din hund osäker på att simma? Träna den med flytväst och stärkande uppmuntran, tvinga aldrig hunden ut i vattnet, det riskerar bara att göra den mer rädd!

Om du har möjlighet att få ut hunden (utan att skrämma den) på tillräckligt djupt vatten för att du ska kunna stå på knä och ha hunden i brösthöjd, så kan du vänligt hålla kvar hunden när den försöker paddla in. Om den är är för stissig och stressad över att komma in till land så kan man hålla kvar tills hunden sansat sig yttepyttelite, och då släpper man direkt och belönar lugnt med rösten. Då har hunden fått belöning för att den lugnat ner sig.

När man gör detta är det ju viktigt att ha flytväst, eftersom hunden då inte riskerar att få vatten över huvudet, vilket kan stressa den mer. Den kommer dessutom inte att simma ”upprätt”, eftersom baken inte kommer sjunka ner.

Har du tänkt på att man kan lära in kommandon även i vattnet?
När jag och DD simmar så tränar jag på lite olika enkla kommandon.. det viktigaste jag fick lära mig av en vän var det första jag kommer tipsa om här.. det är nämligen det som underlättar otroligt när man ska simma med hunden.

• Simma runt. Hundarna simmar i stort sett alltid mot oss, och river därmed oss med sina klor. Detta gör ont, och det blir inte kul att simma med hunden då. Risken är stor att man blir irriterad, eller puttar bort hunden så att den hamnar under vatten.. vilket inte gör hunden tryggare i sin simning.
  Träna på detta där du har fotfäste. När hunden kommer mot dig så sätter du ut handflatan mot hundens axel och föser den vänligt åt sidan samtidigt som du säger ”Simma runt” (eller vilket kommando du väljer att använda). Direkt när hunden viker av åt sidan så berömmer du. Många gånger behöver hunden påminnas, men det räcker oftast att hindra hunden från att komma fram för att den ska förstå.
• Simma in. Jag använder mig av detta kommando när jag tycker DD behöver en paus, men inte själv ”orkar” ta mig in till den grundare delen på stranden. (Vi har en väldigt långgrund strand) Då simmar DD in, skakar sig, vilar lite och kommer sedan ut igen. Detta lärde jag in genom att peka inåt med handen, och direkt när hon vände för att simma inåt så sa jag kommandot.
• Simma ut. Detta säger jag när vi är på väg ut mot tillräckligt djupt vatten för att jag ska kunna simma. Då vill jag att hon ska simma bort från land.  Detta lärde jag in på samma sätt som ”Simma in”

En annan lite rolig sak som jag måste berätta om ..
Ibland går jag ut med DD så att hon har vatten upp till magen.. sen ger jag kommandot ”Sitt”. Det är alltid lika roligt att se hur bakbenen viks upp och rumpan guppar i vågorna

Kvällsaktiverning

Lämpligast under varma sommardagar är dock att aktivera hunden under tidiga morgonar eller sena kvällar så att ni slipper de hetaste timmarna.

Grävligt uppletande

Om ni är på stranden en ljum sommarkväll, varför inte binda hunden och gå iväg och gräva ner lite leksaker i sanden som hunden sedan får leta upp? Att gräva är bra fysisk träning för hunden och att leta är bra mental träning.

Glöm inte bort att låta hunden ha en vilodag emellanåt.
Visste ni att vilodagar innebär enbart kissa, bajsa, äta och sova? Att gå 20 minuter på en vilodag är för mycket. Det ska endast sovas och återhämtas krafter.
Med detta sagt innebär det inte att hunden kan vara själv hela dagen för att den ändå bara ska sova. Nej, dom behöver sällskap ändå.. att du bara finns i deras närhet räcker.

Det var lite småtips från mig, finns ju miljarder till, vill ni dela med er av några som jag kan ta upp i bloggen så skriv en kommentar!

//Paula & DD

Jag är så tacksam att Fredrik kämpar för oss med utsatta raser! Läs OCH SPRID hans senaste inlägg!

Läs här!

Camilla skulle egentligen bloggat idag,
men hon har blivit sjuk och får därför
pausa sitt vikariat i bloggen tills hon
hon blivit frisk igen.
Vi hoppas, för hennes skull, att det
blir mycket snart, och skickar massa
”Krya-på-dig”-hälsningar till henne!

_________________________________________
________________________________________________________
_________________________________________

Jag tänkte uppdatera er då jag i vintras skrev ett inlägg om att jag letat efter en hund att utöka flocken med. (Klicka här för att läsa det) I det inlägget skrev jag att det skulle äntra en fyrbent familjemedlem tidigast till sommaren. Detta har blivit förskjutet. Jag insåg att DD måste mogna ytterligare, och vi måste arbeta ännu mer med hennes stress.

Dessutom har jag börjat fundera på om en valp verkligen är rätt för oss.. Jag har inte möjlighet att ta in en valp som mitt liv ser ut nu. Jag jobbar heltid och kan inte vara ledig tillräckligt länge i sträck för att valpen ska hinna ensamhetstränas och kunna följa med till jobbet. Dessutom måste en valp få vara valp, och därmed få busa runt! Detta hade nog DD gått upp i varv för. ..eller så hade det blivit raka motsatsen, och hon hade mognat med uppgiften om att ta sig an en lillasyster. Men den chansningen vågar jag inte ta, som jag känner just nu.

Mitt mål blir då alltså att hitta en unghund, eller vuxen hund. Dessutom kan jag då lättare se hur mentaliteten verkar vara på hunden och om den passar DD. Så letandet fortsätter.. så får vi se vad som händer under hösten/vintern. Jag har ingen brådska över huvud taget med detta längre. Ett tag kände jag att jag ville ha en till hund nu (och helst igår!!), men nu känner jag inte den stressen lika ofta.

Jag har fått kontakt med en uppfödare som jag verkligen gillar. Jag och Daniel har varit och hälsat på henne en gång, och ska tillbaka dit igen nu snart. Min önskan är att få ha hund genom henne, på ett eller annat sätt.
Vi delar syn på avel, uppfostran och hundhållning. Och det är viktiga delar för mig. Att hon dessutom har underbara och vackra hundar gör ju inte saken sämre!

Uppdatering om hur det går kommer alltså längre fram, igen.

//Paula & DD

Så nu har jag äntligen fått tag i lite bilder från träffen i Stockholm i söndags. Så denna gång kör jag ett bild inlägg så ni andra får se hur det kunde se ut

Malte kikar ut genom tågfönstret…satt som en kund brevid matte

Malte och jag delar på en risifrutti

Massa goa hundar och glada ägare

Fråga inte hur jag lyckats trassla till kopplet på Malte

Vi drog till oss en hel del blickar vilket denna bild visar väldigt bra

Min alldeles underbara röding

Vi har beslutat att trappa ner lite på bloggandet ett litet tag, för att ni ska få njuta av sommaren!
Vi kommer bara blogga varannan dag ett tag framöver, så ni förstår vart ”vi tar vägen”

Så GLAD SOMMAR önskar vi er alla!

Sofia, Jennica, Camilla & Paula

I Lördags var det amstaffarnas tur att visa framfötterna på lydnadsplanen. Det var arrangerat lydnadstävling inom svenska brukshundsklubben på Linköpings Brukshundsklubb.  Det var 12 startande ekipage sammanlagt var av två stycken hundar var av rasen American staffordshire terriers (Amstaff). Föraren Johan Johnsson med Nitro (till vänster i bild) placerade sig på en andra plats och en pallplats utav de 12 startande med hela 176,5 poäng och ett första pris i lydnadsklass 1. Föraren Josefine Haag med Eros(till höger i bild) placerade sig på en fjärde plats med 168,5 poäng och tog sitt tredje första pris och där av titeln LP1 och uppflyttad till lydnads klass 2. Utöver lydnaden så tävlar och tränar Josefine aktivt i bruks också och har ett godkänt bruksprov på 187 poäng. Josefines mål med Eros är att bli uppflyttad till lägre spår och ta ett första pris i lydnads klass 2 innan detta året är slut men vi tar ett år i taget säger Josefine.

Det är en ras med mycket energi som borde arbeta, tycker Johan och Josefine och vi tycker det är synd att den har fått så dåligt rykte genom media. De tränar hundarna tillsammans en gång i veckan.
Har man planerna på att skaffa sig en amstaff så är det väldigt viktigt att man är påläst så man vet vad de är för hund man skaffar sig och att man ger sin hund en uppgift i form av t ex lydnad,agility eller liknande. Det är väldig arbetsvilliga hundar och det är även väldigt viktigt att innan man skaffar sig hund att fråga sig själv – vad är det jag vill få ut av min hund?

Johan och Nitro tränar aktivt inom både lydnad och Weight Pull och Nitro har fått sig några välförtjänta titlar genom åren.

Inom Weight Pull har han följande titlar:
1x EWP3
3x EWP4
2x EWP5
4x EWP6
1x EWP7
1x EWP 9

EWP6 Grand Champion
EWP6 Champion

Han kom på fjärde plats på Swedish Championship 2010, och är även kvalificierad till SM och EM 2010 och 2011

Bilden ägs av www.workingamstaffs.com

Utöver sina Weight Pull-titlar har Nitro, som ni förstår, även fått första pris i LK1, och har två första pris kvar till LP1. Johan och Nitro’s mål för i år är att försöka få LP1, och göra en start i tvåan, samt att komma upp på prispallen i både SM och EM i Weight Pull.

Jag tycker det är roligt när amstaffens syns i sådana här härliga sammanhang, så det var därför jag valde att skriva om Johan och Nitro. Jag hoppas på en liten uppföljning om deras framfart på prispallarna längre fram i år!

När Tyra varit hos oss en tid så drabbades hon av diarréer och ibland kräkningar. Vilka valpar gör inte det, med tanke på allt dom gärna vill provsmaka och utforska! Det kunde gå över på en dag och sen vara som vanligt igen för att sen efter ibland 2 veckor eller 7 veckor, så var det dags igen.
Eftersom det är så vanligt att valpar blir dåliga i magen till och från så var det inget jag reagerade på så starkt till en början. Minns att vi aldrig kunde vara med på valpträffen som var, just p g a att Tyra hade diarréer.

Det blev höst och jag kände att något är inte som det ska, men kunde inte sätta fingret på det, men jag var övertygad om att något var fel med Tyras mage eller tarmar. Hon gick inte upp i vikt och man så tydligt och klart hennes revben för det mesta.
Tyra blev allt oftare dålig i magen, nu var det i flera dagar i sträck som hon var dålig. Hon ville inte äta och folk sa åt mig att sluta larva mig och inte pjoska med henne. Många sa: ”Vill hon inte äta så erbjud henne bara 1 gång om dagen, äter hon inte då får hon vara utan till nästa dag” eller ” En hund äter när den är hungrig”.
Jag struntade i det här och gav Tyra ibland smaksatt mjukost på torrfodret för då ibland åt hon. Om man skulle sett Tyra hade man förstått att det inte är någon hund man är beredd att svälta. Det fanns inget att ta av!

Vi sökte veterinärvård i början av November 2009 när det urartade helt och Tyra kräkts en massa i flera dagar och hade kraftiga diarréer.
Vid det besöket undrade jag om det inte vore på sin plats att ta ett avföringsprov och kolla om Tyra var drabbad av någon mask? Till svar fick jag att så länge hunden avmaskas regelbundet är det inget att oroa sig för.
Tyra hade även urinvägsinfektion så man satte in antibiotika och skonkost som dom så gärna kallar det ( kokt ris och torsk ) och sen även prokoline ( blandas ut i maten för att stabilisera bakteriefloran i magen ). Om Tyra inte skulle bli bra skulle vi återkomma.

Svårt för mig att minnas alla vändor, men hur som helst så blev Tyra akut dålig i februari igen, jag påtalar igen att vore det inte på sin plats att göra ett avföringsprov med tanke på alla diarréer och kräkningar? Nej säger Strömsholm, det behövs inte. Vi får åka hem över natten men dagen efter blir Tyra sämre och inlagd, det görs ultraljud och röntgen och prover tas. Ett prov skickas till USA för analys, man ville kolla upp om Tyra hade nedsatt ämnesomsättning och därför var så mager och inte ville äta.
Tyra sätts på Hills i/d men inget avföringsprov tas. Tyra har återigen urinvägsinfektion så hon får äta antibiotika igen. I maj någon gång 2010 blir Tyra superdålig igen, kräkningar och diarréer och nu börjar hon även få konstiga utslag och hon är otäckt mager. Men varje gång jag kommer in med Tyra så säger alla veterinärer vi möter att hon är i fin form! Tyra blir inlagd igen en sväng, men man finner aldrig några fel, trots alla prover, ultraljud och röntgen.

Vid något tillfälle och alla turer som vi var där tar jag med mig avföring och säger åt dom att nu banne mig kollar dom avföringen. Återigen säger veterinären att det behövs inte, det är bara att avmaska. Jag säger då att då kan dom ta och kolla vilken mask jag ska behandla för och eftersom det är jag som betalar kalaset kan dom skicka avföringen på labb. Det görs till slut och det är då man finner orsaken till Tyras problematik när det kommer till magen och tarmarna. Tyra har Koccidier. Det har hon förmodligen haft ända sen hon var liten valp.

Koccidier är vanligt bland nötdjur och fåglar, oftast då med dödlig utgång. Finns inte så mycket forskning kring Koccidier hos hund.
Koccidier är en aggressiv parasit som INTE kan botas med vanligt avmaskningsmedel. Det KRÄVS ett odlingsprov på avföringen för att kunna hitta parasiten. Vanliga symptom på Koccidier är matvägran, kräkningar och diarréer!!

Det vanligaste mönstret hos en hund som blir drabbad av Koccidier är att den insjuknar och sen aldrig blir bättre. Tyra var någorlunda bra vissa veckor, men hade alltid problem med att äta, så man bör vara observant på att ens hund kan vara drabbad fast den visar andra tecken på symptom.

För att bota Koccidier och för att få bästa resultat är att på samma gång som man fastställer Koccidier se till att ta reda på vilken SORTS Koccidier det är. Det finns flera olika arter inom Koccidier och de orsakar olika skada, men i det stora hela är det en otäck parasit.
Veterinärerna visste inte så mycket om Koccidier, dom hade inställningen att det är inget att ”ojja” sig över, bara att medicinera och sen är det bara och tuta och köra igen.

Eftersom jag inte hade någon som helst förtroende för Strömsholm vid det här laget tog jag reda på fakta själv. Och Tyras uppfödare hade kontakt med en expert på SVA som bara kunde beklaga och sa ”stackars hund”, men delade med sig av bra information.
Efter att hunden har medicinerats med antibiotika för att ta död på parasiten krävs ett NYTT avföringsprov som man sedan ska odla på. Det kan påvisa att Koccidierna är borta, men i själva verket har äggen inte kläckts vid tillfället så alltså kan parasiten fortsätta leva igen. Därför är det av yttersta vikt att ytterligare ett avföringsprov bör göras igen efter en viss tid.

Sammanfattningsvis: Koccidier är en aggressiv parasit som bryter ner hundens tarmludd, detta resulterar i att hunden inte kan ta upp några näringsämnen och på så vis blir väldigt nedsatt. Man upptäcker endast Koccidier genom ett avföringsprov. Parasiten botas endast genom speciell antibiotika och man SKA ta 2 till avföringsprov efter en avslutad kur.
Om man har frågor kring olika former av parasiter eller olika smittor kan jag varmt rekommendera att du vänder dig till Statens Veterinär Medicinska Anstalt, SVA, www.sva.se

Det här var alltså anledningen till att Tyra inte åt, en parasit åt upp henne invärtes och eftersom hon gått med den under sån lång tid hade hon inte kunnat återuppta någon näring och därför inte utvecklats som hon skulle. Utslagen hade inget med Koccidierna att göra, dom återkommer jag i mitt nästa inlägg.

Koccidier smittas på det viset att hundar kan få det från tiken när dom är valpar eller så kan dom äta något ute som bär på smittan. Koccidier är oerhört smittsamt. Om en hund bajsar på ett ställe som har parasiten så kan den leva kvar på det stället upp till 2 år och ibland längre. Parasiten trivs i fuktiga och blöta miljöer, men överlever i torrt klimat.

Här har vi ytterligare en stor anledning till att ALLTID plocka upp din hunds avföring på promenaden. Det man också bör känna till är att även om du plockar upp efter din hund kan parasiten leva kvar där bajset varit, men man minskar risken för smittspridning om man plockar upp avföringen.
Det smittas också på det viset att om en hund som bär smittan träffar en annan hund som nosar den smittade hunden i rumpan.
Det finns en hel del information på min blogg om Koccidier, http://camillaochtyra.bloggplatsen.se

Idag vet jag givetvis bättre, men när vi var mitt i det här så litade jag på vad veterinärerna rekommenderade och gjorde inget eget avföringstest. Det var när vi upptäckte Koccidierna som jag insåg att det hänger på mig och att man inte ska luta sig tillbaka och bara förlita sig på veterinärernas resonemang. Man måste vara kritisk som ägare och leta information själv och man måste stå på sig och kräva svar och ibland vissa prover.

Något jag varmt kan tipsa om är att du ALLTID efter ett besök ska be att få ut JOURNALKOPIORNA innan ni går hem. Där står det ALLT som veterinären skriver ner och även vad veterinären anser sig ha hört av det du berättat. Jag upptäckte rätt snart att det jag berättat och det som stod i journalen inte överensstämde och jag kunde läsa ut alla provsvar själv i journalen. När veterinären sagt att alla prover ser bra ut så visade journalen något helt annat. När man lever med en sjuk hund så kan den där lilla avvikelsen i ett provsvar ha avgörande resultat för din hunds framtid. Det är något jag fått erfara och som jag kommer återkomma till i annat inlägg.

Jag vill uppmana alla därute att inte nochalera då era hundar är sjuka med kräkningar eller diarréer eller matvägrar, för det KAN vara något så allvarligt som att hunden är drabbad av en elak parasit. Och väljer du då att inte ”pjoska” med hunden så kan det bli ödestigra resultat. På samma gång som folk resonerar att en hund äter när den är hungrig, kan man också vända på det! Hur många hundar väljer att INTE äta så fort den får möjligheten att smaska i sig diverse godsaker?

Det jag vill säga är att det är så enkelt att kolla upp om ens hund fått en parasit genom avföringsprov. Dessa behövs inte utföras på labb hos veterinären utan det finns att köpa på vanliga apotek och heter KOLLA MASKEN.
Det som är fördel med att kolla det på labb är att då kan man säga till innan att dom ska kolla upp vilken sorts Koccid det är om så är fallet.

Jag vill också uppmana alla därute att INTE avmaska era hundar på rutin i det stora hela. Tyras historia är ett praktexempel på att det kan vara i onödan. Om jag gjort som Strömsholm ville hade Tyra blivit avmaskad 2 gånger inom loppet av 5 månader utan att ens ha mask utan en elak parasit som levt vidare och som bröt ner hennes kropp.

Jag kommer gå in i senare inlägg och förklara mer utförligt varför jag är emot behandlig i förebyggande syfte, men kan nämna lite kort att det handlar om att om vi medicinerar våra hundar på rutin så kommer vi snart stå inför att parasiter och bakterier inte försvinner av våra läkemedel för att dom blivit för tåliga och utvecklat resistens.

Det här är början på en smärtfylld resa som jag och Tyra gjorde tillsammans, resmålet var inte det någon av oss velat eller förväntat oss.

Jag delar med mig av en bild på Tyra när hon var drabbad av Koccidierna. Det tar emot att visa bilden, men för att ni ska förstå hur fel veterinärer kan ha, så väljer jag att lägga upp den. Såhär såg Tyra ut och flera veterinärer ansåg att hon var i god form och kondition!!!

Vilken otrolig dag!

Efter att hållt igång i 12 timmar har jag nu äntligen sjunkit ner i sängen. SKÖNT!

Imorse var det äntligen dags. Styrelse/Ombuds träff i stockholm med Hundkampen. Jag tog med mig Malte och vi klev ombord på tåget imorse strax innan nio. Jag är inte jätte imponerad av SJ’s upplägg av hundplatserna. Det finns 4 platser och det står att hundarna ska vara på golvet dvs 4 hundar under ett och samma bord. I dont think so!
Jag satte mig och Malte på en annan plats så han kunde sitta i sätet brevid mig. Konduktören sa inget om det. Detta var maltes första tåg tur och han skötte sig riktigt snyggt. Han blev lite störd av andra hundar ibland men i det stora hela är jag jätte nöjd! Vi slöt upp på centralen med 5 andra personer och 4 hundar. Promenad i Stockholms trafiken, turist strömmar, massor av cyklister, inlines åkare, bussar, båtar, hundar m.m. Denna promenad var riktigt tuff för Malte mentalt och han flåsade och gäspade en hel del som han gör när han bearbetar saker och tycker det är jobbigt mentalt. Väl framme i parken slöt vi upp med ytterligare 6 personer med hundar. Totalt var vi 10 ”muskel” hundar och 1 labrador  Vi gick runt i parken och alla hundarna skötte sig perfekt! Vi varvade med att sitta och prata, gå runt i grupp och äta osv. Vi turades om att handla mat så att vi kunde hjälpas åt att vänta ute med hundarna. Allt har flutit på så himla bra. Vid några tillfällen gick jag sist med Malte, efter hela klungan. Det var riktigt roligt att se folks reaktioner när vi kom allihop. Många tittade väldigt nyfiket och glatt på hundarna och man hörde hur de sa till varann att hundarna var så fina. Man blir ju så himla stolt! Det e klart att det ALLTID finns människor som är rädda och går åt sidan. Men det var ingen som såg helt vettskrämd ut och inte en enda negativ kommentar har vi fått.

Vi stannade nere vid vattnet för att ta en gruppbild innan vi begav oss mot stationen där tåget hem väntade. Malte var så trött när vi kom på tåget att han inte ens ville ha godis – han som sväljer ALLT i vanliga fall. När vi hade åkt en timme hemåt så vet jag inte vad som hände. Malte flämtade som en tok men han ville inte ha vatten så antingen var han så pass stressad eller så var han åksjuk för det skumpade en del. Jag tror på det senare. Lilla vännen kravlade upp i min famn och satt där hela vägen hem. Konduktören var riktigt gullig och kom och frågade om han ville ha vatten eller om vi ville gå av en stund. Sånt gör en så glad när de ser att han mår dåligt och erbjuder olika lösningar.

Jag är oerhört stolt och nöjd över hur Malte skött sig idag. Detta är precis vad han behöver. Detta är nog det längsta ”träningspasset” vi haft  nu hoppas jag att han sover gott inatt.

Jag har inte hunnit få några bilder från dagen än så det får komma längre fram. Måste kolla med några andra också om det är ok att det är med på bilderna som läggs ut.

När man pratar om ”mycket hund” så menar man oftast att hunden ”kräver” mycket, att den är svårhanterlig, att den är utmanande och att den är lite mer jobb än en ”enklare” hund. Men i detta inlägg ska jag skriva om mycket hund i en hela annan mening. Se själva.

DD är verkligen mycket hund i både ovanstående meningar, men även i sina instinkter. Hon är hundlik.. det här kan bli svårt att förklara, men jag ska försöka! Hon har mycket hund-aktiga beteenden. Hon är inte ”förmänskligad” på ett sådant sätt som man ser många andra hundar vara.

Ta skillnaden mellan Diza och DD som exemel; Diza gick runt vattenpölar för hon ville inte bli blöt om tassarna. Hon försökte knö bort oss från stigen om den var för smal för att gå på bredden, för hon skulle minsann inte gå i diket! Hon tyckte inte om att vara smutsig, och skulle aldrig få för sig att rulla sig i lera.

DD är raka motsatsen. Om hon går rakt fram och råkar hamna i en vattenpöl så går hon vidare som om inget hade hänt. Dessutom ÄLSKAR DD att bli smutsig! Att busa lös slutar nästan alltid med att hon rullar sig i lera – om hon hittar någon bra pöl. En vattenpöl som grävs upp funkar också.

Här rullar sig DD i en lerhög i en rastgård där vi var i augusti förra året. Ni ser hur hon verkligen trycker ner huvudet först. Till slut försvann lervattnet ur pölen (antar att det sögs upp av DD’s päls……), men då råkade DD välta ner vattenskålen så det kom i en skvätt med vatten i hålet igen, och en lycklig DD kastade sig ner i leran igen.

Det går knappt att se att det är min hund!

När den lerpölen var tom tog det inte lång tid innan hon hittade en annan en bit bort i rasthagen. Den var fylld med svart lera.. och det blev hon tydligen mycket lycklig av. ..som synes..

Jag tror ni börjar förstå vad jag menar med uttrycket nu..? För er som inte är övertygade så kommer fler bilder att se på…

Här tillsammans med Naala, som också är mycket hund!

Förstår ni nu hur jag menar med mycket hund? Att det kan ha två olika innebörder?
DD gräver gärna ner sig i gropar när vi är på stranden, för att svalka sig. När vi var ute i skogen och tältade förra sommaren så försvann DD en stund,jag hittade henne under en gran, nergrävd i en grop. Där tänkte hon sova!

Idag får det bli ett litet enklare inlägg, vi har paddlat kanot hela dagen och är jättetrötta (men självklart nöjda!) Det kommer ett ”Äventyr med din hund”-inlägg längre fram, så håll ut

//Paula & DD

Jag lovade en uppdatering från Ida och Alice. Och här kommer den:

Jahopp, då var det dags för mig att berätta lite om Alice och min vardag igen. Det har hänt lite saker sen sist jag skrev något.

Det har varit rätt lugnt här i allmänhet, sommaren har ju anlänt sen en tid tillbaka så det går att bada och leka i skogen och det har vi passat på att göra en del.
Vi har träffat en kompis till mig som också har en hund (Boerboel) för att Alice ska få en kompis att leka med och bli av med sin överskottsenergi och komma ut och hitta på saker =)
Dom fungerar jättebra tillsammans och vi var till skogen ett tag och släppte dom lösa tillsammans och sprang som galningar tills Alice la sig ner på backen och flåsade, haha. Sen
har vi badat ett par gånger och det älskar både Alice och Tyson som den andra hunden heter. Alice bottnar precis och vattnet går precis upp till magen på Tyson så det är riktigt
kul att se på när dom busar och när jag och min kompis kastar en boll mellan oss då hon är helt chanslös mot den lilla kalven =P

Ett tag innan jag började träffa min kompis igen så trodde jag att Alice inte gillade andra hundar på sättet hon håller på när vi möter andra hundar, men har nu i efterhand insett att hon
mest vill fram till dom och kolla vilka dom är. Jag har fått lära mig att hon är fruktansvärt nyfiken och drar sig inte för att springa mot passerande cyklar och så. Det är jätte kul att se henne
med Tyson. Ibland önskar jag att jag hade lika mycket energi som henne, då jäklar hade jag kanske fått allting gjort som jag vill göra =)

Förövrigt busar hon på som bara den, lämnade henne ensam 5 minuter häromdagen och när jag kom in igen så hade hon en massa gula fläckar i ansiktet mellan ögonen, haha. Hon hittade maten
jag lagat tidigare och smakat lite på den, blev riktigt förvånad över att se en massa gult på henne och gapskrattade sen när jag såg vad det var. =p

Vardagarna är rätt lugna här förutom när vi träffar
min kompis och hans hund, busar på här hemma och livet flyter på fint.

Jag har börjat flertalet gånger och försökt skriva, men det är som att kastas tillbaka i allt mörker som var och all sorg tar över.
Känner någonstans att jag vill dela med mig, för jag vet hur utlämnad, desperat och förtvivlad man är över att finna svar.
Man vill hitta svaren på alla stora frågetecken som hänger över en som dystra, mörka, tunga moln!
Kan jag vägleda eller hjälpa ens ytterst lite, är jag glad och min kamp känns då inte förgäves.
 
För alla er som inte känner mig, så var jag tvungen att ta farväl av min älskade Tyra alldeles för tidigt efter 1.5 års kamp. Tyra blev inte ens 2 år och varje dag utan henne känns som en evighet.
 
Min berättelse kommer jag behöva dela upp i olika omgångar, för tyvärr finns det så mycket att skriva som jag vill dela med mig av.
Jag startar inte idag, utan själva berättelsen kommer att börja i mitt nästa inlägg och sen fortsätta i mina inlägg tills berättelsen är färdig skriven.
 
Jag kommer att skriva om Tyras kamp mot allergi, dåligt immunförsvar, farliga bakterier både utvärtes och invärtes. Jag kommer beröra veterinärvård, vad du har rätt att kräva som ägare och hur du kan underlätta för din hund och er situation.

Man får gärna maila mig om man undrar över något, jag hjälper gärna så långt min kunskap och erfarenhet räcker.

 
Jag vill avsluta med att säga att jag beundrar alla därute som kämpar, sida vid sida, med sina fyrbenta vänner mot allergi eller ovisshet över att ens älskade vän inte mår bra!
 
Det är ingen dans på rosor, det är vissa dagar så övermäktigt att man egentligen inte orkar, men man gör det ändå, för man älskar sin vän!
Ni ska ha en eloge allihopa, för det är ett ovärderligt arbete ni lägger ner för att era kära fyrbenta ska få det bästa!
 
Jag säger på återseende, ni är varmt välkomna att följa min berättelse och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag kan göra någons frågetecken lite mindre!
//Camilla

På söndag är det dags för något riktigt spännande! Det är ju så att jag är distrikts ombud i föreningen Hundkampen. På söndag är det möte i Stockholm med övriga ombud och styrelsen. Det ska bli oerhört roligt att träffa alla underbara personer och deras hundar. Det som är mest spännande är att jag ska ta med mig Malte – och vi ska åka tåg. Malte har aldrig åkt tåg tidigare och det ska bli så roligt att åka iväg bara han och jag på äventyr där han ska få testa på massa nytt. Det kommer bli tåg, tunnelbana, massor av folk, en hel del hundar och bara utevistelse. Kameran är laddad och klar för dokumentation.

Apropå att träffa underbara människor. Har ni tänkt på hur mycket nya vänner man får genom hund livet? Jag kollade igenom min facebook lista på skoj för att få en överblick över hur mycket nya kontakter jag fått via hunderiet. Där finns uppfödare, instruktörer, hundägare jag gått kurser med, personal och ägare från Maltes dagis, personer från Hundkampen m.m. Man kan helt klart säga att hundar för oss samman. Det finns väl inget vi så gärna pratar om som våra älskade hundar (förutom våra barn). För mig är det väldigt viktigt och mycket värt att ha vänner som jag kan träffa ihop med hundarna, träna med, prata med om hundarna och vår träning, få tips och råd. Det spelar ingen roll vilka raser folk har, hundar är hundar och även om de är individer så kan man känna igen sig i mycket situationer som andra är i och det uppkommer en hel del ”jobbiga” perioder när man har hund. Då är det jätte skönt att ha andra att bolla med och få ”spy” ur sig till. Ingen förstår så bra som en annan hundägare.

Nu ska jag ta och runda av här så jag inte far iväg i mitt tänk men på söndag är det min dag igen. Och då ska ni få höra allt (och lite till) om mitt och Maltes äventyr!!

När all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet, hur säger man då åt en hund att den gör fel?

 

Det är just där jag står med DD idag. Jag anser att hon får bra med positiv uppmärksamhet. Vi gosar mycket, jag berömmer henne ofta för att hon gör rätt, men hon är en så ”uppmärksamhets-törstande” hund att detta inte är nog. Hon vill ha uppmärksamhet när hon kräver det, och just då brukar jag försöka undvika att ge henne det eftersom jag inte tror på att belöna sådana beteenden.

Hon kan sitta i soffan och stirra på mig, om jag ignorerar så puttar hon på mig med nosen (väldigt hårt), och om jag fortsätter ignorera så fortsätter hon så och börjar även nypa mig i axeln samtidigt som hon puttar. Jag vet att det är uppmärksamhet hon vill ha, men jag kan ju inte börja klappa på henne när hon beter sig så här.
Men hon vet att om hon gör det tillräckligt länge så åker hon ner från soffan. Då har hon fått uppmärksamhet.

Jag kan inte heller ignorera det, eftersom hon biter hårdare och hårdare, det gör ont. Det som funkar bäst är att jag reser mig upp och går. Dock är hon på mig ganska fort igen när jag sätter mig.

När all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet

..så får DD det hon vill ha. Trots att det är något negativt. Hon vill synas, och om hon får synas så spelar det ingen roll hur man ser på henne.

Ett annat exempel var häromdagen när jag och Daniel hade varit iväg, när vi kommer in i trappuppgången hör vi hur DD skäller för full hals. Jag ser min chans att få ta henne på bar gärning, så jag slänger upp dörren och säger åt henne på skarpen att hon gjort fel.
Resultat?
”Om jag skäller så kommer matte!”

Vilket innebar att nästa gång jag lämnade henne så stod hon och skällde för full hals länge. Jag gick ju hemifrån, så jag hörde inte när hon slutade. Jag kokade inombords, men visste att jag inte kan gå tillbaka och banna henne nu.

Om all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet

..så kan det få DD att morra och muffa åt ”ingenting” här hemma. Hon vet att vi reagerar om hon morrar och muffar åt ljud eller rörelser i trappuppgången. Så hon kan helt sonika sätta sig och (efter en stunds uppmärksamhets-törstande) muffa och morra rakt ut i tomma intet.
Daniel och jag har lärt oss att höra skillnad på detta, och ignorerar alltså hennes ”uppmärksamhets-morr/muff”.

DD är en smart hund, vilket är jätte-kul när man ska träna. Hon är otroligt lätt att lära tricks, eftersom hon nästan alltid förstår vad det är jag vill.  
Men hon är lite för smart ibland.. som när jag skulle lära henne gå med nos-grimman.. När hon försökte ta av sig den så lockade jag henne med godis för att distrahera henne. Hon gick sedan och tiggde efter godis, och när hon inte fick någon så såg jag hur muttrarna innanför pannbenet började arbeta.. och plötsligt kastar hon sig ner och försöker ta av sig grimman, för att sedan kolla på min godis-hand. För smart.. som sagt.

Eller som häromdagen när vi skulle gå en liten runda med kedjorna, hon är en tjock latmask just nu, och var inte alls pigg på att dra. Så jag manade på henne, och när hon kom upp i fart fick hon godis. Vilket resulterade i att hon saktade ner så att vi kunde ”börja om”…

För smart hund, som sagt.

Törstar era hundar efter uppmärksamhet?
Hur undviker man att hunden vill ha uppmärksamhet på ett sådant här sätt?

//Paula & DD.

Eftersom vi möblerade om lite i schemat förra veckan så blev det min bloggdag igen rätt fort. Och det är inte alltid jättelätt att komma på någonting att skriva. Det ska ju helst vara intressant för er läsare. ^^
Så ni får nöja er med att det enda jag kunde komma på såhär i all hast var att slänga ihop en ny bildbomb från senaste gången Supra var i grusgropen. =D

//Jennica & Supra

Jag måste bara ta tillfället i akt och tipsa er om Foderbilen.

Jag har nyligen börjat använda mig av Foderbilen och  har klickat hem bla hundmat. Jag är ofta själv när jag köper hundmat och det blir ju ca 15 kilos säckar som jag släpar till och från bilen samtidigt som barnen ska bäras och hej och hå. Så när jag testade detta och märkte att enda biten jag behöver bära säcken är genom dörren så bestämde jag att detta kommer bli en regel här hemma. UNDERBART!

Visst du får en frakt avgift på i mitt fall 19 kr men jag tycker det är värt det. Mitt foder finns alltid klart att levereras (har varit med många ggr om att det är slut i affären) och som sagt så slipper jag bära. Det finns en hel del olika foder märken till både hund och katt samt MASSA tillbehör. Deras frakt tid på ca 3 dagar gör ju att man inte behöver vara ute i så himla god tid heller. Jag är sån som brukar komma på alldeles för sent att jag måste köpa foder och är det då slut i butiken så måste jag ju ge ett annat foder i väntan på att det ska komma in. Det problemet finns inte här – än i alla fall.

Så klicka in på foderbilen och kika runt vad som finns och testa detta om ni inte gjort det tidigare. Ni kommer inte bli besvikna!

Som jag sa i mitt förra inlägg så är Alice väldigt klok och har en stor ordförståelse. Och jag tror att detta till stor del beror på mitt vardagsprat med henne. (och att hon är klok! Jag pratar lika mycket med Supra och hon förstår långt ifrån lika mycket. Haha)

Om jag t.ex. sitter i soffan med min hund och det ringer på dörren så säger jag ”Nu kommer mormor” om jag vet att det är mamma som kommer. Jag behöver inte låta glad eller så. Alice förstår ändå.
En dag råkade jag säga: ”Snart kommer mormor” och Alice flög upp ur soffan och sprang till dörren. När mormor inte kom så kom hon tillbaka till mig och såg frågande ut innan hon testade hallen en gång till. Då sa jag åt henne en gång till att mormor snart kommer men la mer betoning på ordet snart. Då lugnade hon ner sig och väntade tålmodigt på att mormor skulle dyka upp.

Jag frågar alltid min hund om hon vill gå ut, om hon är hungrig, om hon vill åka till grusgropen etc och jag berättar vad jag har för mig om jag ska dammsuga, diska, gå på toa eller vad som helst.
Jag vardagspratar helt enkelt med min hund!

När mammas hund Olga kom in i familjen fick jag se klart och tydligt att inte alla gör så. (vilket jag inte säger är fel. Det kanske är jag som är knäpp? Haha) När jag frågade henne om hon ville gå ut/om hon ville ha mat (två av de bästa frågorna mina hundar kan få, enligt dem) fick jag ingen reaktion. Ingen alls. Det spelade ingen roll vad man sa. Hon var lika glad oavsett och reagerade inte nämnvärt på något som sades.
Idag, efter att ha bott med mamma en längre tid, så reagerar även hon på ord. ^^ Mamma är likadan som mig och kan inte låta bli att prata med sin hund.

Jag har funderat lite omkring det här. Ger vardagsprat hunden större ordförståelse? Och är det en bra grej egentligen eller det kanske rentav förvirrar hunden? Skulle vara intressant att höra era åsikter.

Men tillbaka till frågan:

Vardagspratar Du med Din hund?

Till mitt nästa inlägg hoppas jag att jag att jag har fått ett gästinlägg från Ida & Alice. Jag har nämligen fått höra att Alice har fått en ny lekkamrat. =D  Ha det bäst och njut av solen!

Igår kväll var jag och tittade på när Carola som äger Tyras syster, Lilo, tävlade i lydnadsklass 1 här i Eskilstuna. Det var många startande, 12 stycken och mina nerver satt som vanligt mer utanpå än inuti =) Jag har aldrig lyckats entra en tävlingsplan själv, men är lika nervös när mina vänner ska tävla, så jag bävar lite inför den dagen det är min tur att få tävla.
 
Fast jag hade inget att vara nervös över, inte heller Carola, för dom skötte det galant ihop. I lydnadsklass 1 behöver man få minst 160 poäng för att få ett såkallat första pris. När man samlat på sig 3 stycken 1a priser så får man sedan titulera sin hund med LP1.
I början förväxlade jag 1a pris med 1a placering och det är inte samma sak. Man kan alltså få ihop ett 3e pris men komma på 1a placeringen av alla tävlande, men ändå inte klarat själva lydnadstävlingen eftersom det krävs minst 160 poäng.
 
Jag tycker att Carola är en god ambassadör för rasen och ett gott föredöme för alla därute som har ett hjärta som slår lite extra för bull&terrier raser. Carola visar att amstaffar kan och idag gjorde hon det med bravur genom att komma på 4e placering av 12 hundar och dessutom vara 1 av 4 som tog ett 1a pris. Stort Grattis till Carola och Lilo för sitt fina resultat!
 
När jag ser sånna som Carola blir jag så taggad att vilja vara där själv, och jag hoppas att jag en dag kommer att befinna mig där och få agera god ambassadör för rasen och fimpa andras dåliga förutfattade meningar om dessa raser som bara fram målas till bestar och annat otäckt man kan komma på.
 
Det här är ett av många sätt vi kan sakta men säkert påverka och förändra människor som dömer hundar efter sitt utseende! Tack vare att visa upp dessa raser i t ex ett lydnadstävlings sammanhang så har vi lyckats printa in en positiv bild i de människor som ser det just då och det är ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för våra raser som ständigt kämpar mot förbud.
//Camilla

För en tid sedan efterfrågade jag vad ni vill att jag bloggar om. Pernilla önskade då att se ett bildinlägg från mig, då hon gillar mina bilder. Jag tänkte nu – bättre sent än aldrig – uppfylla hennes önskan och hoppas att – om hon läser – det piggar upp! Det kommer självklart vara en hel del bilder på DD!

Till vänster: DD, första helgen hos mig. Jag och Daniel åkte ut i skogen och åt frukost vid en sjö. Min skrutta njöt i den nalkande hösten.

Till höger: Här hälsar DD på en annan hund.
Första dagen i Sverige.

Nedan: Springer på isen (januari 2010)
Snön yr när hon bromsar för att ta pinnen

Ännu en vinterbild där DD gett sig ut på lite djupt ”vatten”

Jag älskar lite ”udda” kort. Sånna som egentligen kanske inte är så fina, men som jag tycker utstrålar något extra. Detta är en typiskt ”udda-bild” – som jag kallar dom.

Detta är en bild på Montie som jag ägde en kort tid. Det är tillika DD’s faster, om ni ser likheter så är det därför.

Detta är kort på DD från vintern 2010/11. Även detta kort är taget på isen.

Detta är ett av de nyaste bättre bilderna jag har på DD, så jag avslutar med den.

Jag trodde det skulle vara enkelt att göra ett inlägg med bara bilder, men oj vad lång tid det tog att hitta dessa! Jag har många bilder som jag gillar för att jag gillar historian bakom bilden, men nu skulle jag ju bara visa fina bilder, och det var inte lika lätt

//Paula & DD